Vem drillar vem ?

För en månad sen då jag var runt och fiskade från morgon till kväll, så valde en storöring att ge sig till känna under en kort fight.

I det ögonblick man förstår att det är en större öring på, så går det många tankar genom huvudet, därtill så ger sig gärna lite adrenalin till känna, så att pulsen snabbt drar igång.

Jag har under mina år på kusten tappat ett par stora öringar på olika vis, det slutar nästan alltid med att öringen skakar av sig flugan i en kort rusning eller går på lång lina och jobbar loss kroken.

Som flugfiskare så är det inte så mycket mer man kan göra än att hoppas på en bra krokning och att lugnt jobba in öringen med ett gott tålamod.

Min största öring var på 6 kg och 80 cm, den kampen kunde jag styra och ha kontroll över, den här öringen gjorde precis som den ville och var inte speciellt upprörd av att bli krokad av mig.

Var gång Ni ser löslinan sprätta iväg, så är det nog inte mer än ett paddeltag med stjärtfenan för öringen, den var nog bara lite irriterad av att något satt fast.

Var det inte för att det rörde sig , så kan jag bara jämföra det hela med ett bottennapp ,där oavsett belastning så blev det bara böj i spöet.

Nu kan man tycka att jag är lite nördig som spelar upp filmen i olika hastigheter, men det finns en hel del att lära sig ifrån filmen som är väl värt att reflektera över om man är nyfiken

Filmen har även givit mig en möjlighet att få lite feedback i från klokt folk, kring en rad olika frågor som är väl värda att dela med sig av.

Vad gjorde jag rätt, vad gjorde jag fel , vad kunde jag annars gjort och vad skall jag göra till nästa gång det händer?

I ögonblicket , så hinner man inte analysera så mycket utan det bara händer, att det till slut släpper har inte med annat att göra än att kroken troligen suttit i någon mjukdel i munnen.

Är krokningen i mungipan på öringen så är det inte mycket mer än knuten på flugan som är den svaga punkten, och det med rätta.

Skall något gå av så är det vid kroken, inte någon annan stans i alla de olika delar som är inblandade.

Därför är det viktigt att ha rätt rulle och spö, så man vågar lita på att allt gör sitt jobb, ett spö som inte knäcks, en rulle som inte övervarvar, en lina som inte släpper i sina öglor en tafs som plötsligt går av, det skall tåla att man belastar och är lite tuff tycker jag.

I det här fallet så är det mycket tång, så jag gör vad jag kan för att inte gå fast i tångruskor , en orsak att jag belastar hårt, jag har testat mina prylar , så jag vet hur mycket jag kan pressa, så det är ingen slump att jag är tuff.

Vill öringen fara iväg så är det rullen som styr genom att släppa efter perfekt utan att låsa eller övervarva när det väl sker.

Med de mer erfarna kustfiskare som jag talat med, så har jag fått beskrivet att de riktigt stora rör sig lugnt och tungt, går gärna ut och ställer sig med ca 1-1.5 meter vatten under buken.

Det är i sig inte så stor ansträngning för dem att hålla emot, så skulle krokningen hållit, ja då skulle det mycket väl kunnat ta en timme eller två att jobba upp öringen.

Ja drillningen funderar jag inte så mycket över, däremot så vad det mest intressant att se vad som hände innan öringen kliver på.

Tar man sig tid att titta igenom, så ser man att jag strax innan gör ett spölyft, då jag sätter lite lina i min mun som en del i mitt sätt att hålla all löslina.

Därefter tar jag in 3 tag och så spänner det till, ja vad lär man sig av det?

Hur många gånger får vi inte havsöring på spölyft inför ett bakkast, vad är det som gör det så magiskt att öringen måsta hugga till?

Är det ett flyktbeteende som triggar så hårt, kan man vid intagning redan på lång lina göra dessa spölyft regelbundet med pauser?

Ja jag tror det, jag tror också att det finns mer att testa i just intagningsteknik än vad vi många gånger gör idag.

Personligen gillar jag när det går fort med tydliga pauser och nu så tänker jag fler gånger just testa om det inte finns en ny fisketeknik där man just gör ett par spölyft vid intagning av flugan.

Det är inte lika giftigt att sätta spöet under armhålan för mig och ta in med båda händerna, däremot så har släptekniken i både sidled och rakt in visat sig giftig, nu tror jag även att systematiska spölyft är en  intressant möjlighet att utforska mer.

Se gärna igenom de olika filmerna och gör Er egen analys, en dag händer det säkert någon av alla Er som läser mina artiklar, kan jag bidra till att du får upp din drömöring , så är det mycket värt för oss alla.

För jag är inte alls bitter för att jag igen tappade en drömöring, inte alls, det minsta bitter, eller hur?

Eller som Henrik sa på A Jensen, ” It is just fishing ” , och så är det, bara skoj att få känna på den här råstyrkan, det bär respekt mer sig och är grymt roligt att fått uppleva.

 

Näe, nu så är det dags att fundera lite över kommande sommarfiske på Mön, ett fiske som jag prövat tidigare och som är underbart att njuta av.

En tur till Mön en sommarkväll är en upplevelse man kan leva länge på, kommer man dit , så är det många kustfiskare ute kan jag lova.

Grymt mysigt med små eldar och att alla sitter och njuter av både miljö och möjligheter till en fin öring.
Av en händelse så kommer nog två kommande fiskeresor gå till Mön ,så är du sugen kan du alltid göra en intresseanmälan.

Tight Lines
Christopher