Flugor som skall fiskas långsamt.

Jag har fått lite frågor efter flugor som man kan fiska lugnt och långsamt med på kusten och som ger resultat.

Nu har jag tagit mig tid att göra två filmer med bindbeskrivning på två av de flugor som krokat många öringar för min del, varav en krokning som jag aldrig glömmer.

 

De här flugorna vänder sig till Er som är nya på kustfiske, och till Er som fiskat ett tag ,och som vill pröva ett par nya flugor som jag kan gå i god för.

Båda flugorna bygger på att ta hem flugan långsamt, tekniken beskriver jag i varje film.

 Hur det började.

 I början av mitt flugfiske så behärskade jag inte dubbeldraget och kasttekniken som jag har idag.

Mycket av mitt tidiga flugfiske utgick ifrån fasta hotspot på kusten, som jag kunde stå hela dagar och nöta vid, med flugor jag blivit rekommenderad att använda.

Många sa att man skulle fiska långsamt, och mer av undantag ta in flugan snabbt, tipset var då  ” sätt  spöet i armhålan och dra in med båda händerna”.

”Men i den kalla perioden skall du fiska långsamt , mycket långsamt”

 

De flesta rekommendationerna jag fick var flugor som i första hand var avsett för åfiske och annat ,Magnusflugor, märlor och räkimitationer kom i olika färger och former.

Jag tittade en hel del på vad våra Danska vänner fiskade med ,och gick efter de tips jag hittade , samt prövade en rad olika flugor och tekniker på kusten.

Danskarna talade om att binda flugor på ”lommeull” som rakt översatt betyder att binda flugor på ”fickludd”.

Grundregeln som danskarna lärde mig var mer att  bruna flugor funkar bäst , sen kom jag mer fram till hemtagningstempot själv, att fiska snabbare med min sk pendelteknik, men det är ett annat kapitel.

Till slut började jag binda mina egna varianter som byggde på de erfarenheter som just jag kommit fram till var gångbart på sydkusten.

Finliret gjorde att dessa två flugorna fick växa fram efterhand som jag fick havsöring på havsöring.

På den tiden så fiskade jag alltid långsamt, resultatet var en rad havsöringar i olika konditioner, tyvärr inte alltid blänkare, utan mer ett undantag med några enstaka överraskningar.

En fisketur tänkte jag dela med mig av här som jag aldrig glömmer.

                                                                             Adrenalinchock på kusten.

En tidig vårdag var jag ute på Sydkusten vid Hammars backar  utanför Ystad , en känd fiskeplats som jag på den tiden paxade tidigt på morgonen och stog kvar på hela dagen.

Rätt vanligt var att det stod havsöring inne och väntade om man var på plats vid 07.00 tiden.

Fisket pågick ofta över dagen med hetare perioder mitt på dagen, och sen strax innan mörkret.Mycket var utlekt havsöring från Nybro eller Kabusaån en bit därifrån.

På den här tiden så flugfiskade jag med en enklare utrustning som i sig var bra nog för allt jag fångat fram till dess, ett traditionellt klass 7 spö med en flytlina från Cortland.

Kaffe och mackor samt en liten pall och min älskade hund Bella fanns också på plats.

Utvadad till knäna en halvgrå dag stod jag och fiskade av ett stenrev i en lätt sid/frånlandsvind på kanske max 3-4 s/m.

Jag hade fått en raga på fm, nu stod jag och la ut mina kast i olika riktningar för att se om jag kunde locka någon mer för dagen.

Ett av mina kast for ut mot revspetsen , helt klart ett av mina längre kast med vinden i ryggen.Flugan landade och jag började dra in flugan lugnt i korta drag.

På min rulle så fanns det 50 meter backning plus min Cortlandlina på 27 meter och tafs på ca 3 meter allt i allt ca 80 meter.

När jag påbörjade mitt tredje eller fjärde intagning av flugan- så blev det tvärstopp på allt, kunde inte ens höja spötoppen, utan allt frös till i ett och samma läge.

Min första tanke borde varit ”yes en öring ” men detta kändes så annorlunda att jag för ett ögonblick blev helt blockad av tanken ” va e nu detta ?”

I den bråkdelen av en sekund jag tänkte min tanke med ett stort frågetecken, så hände allt på en gång, utan att jag fick en chans att hänga med i svängarna.

Löslinan for ur handen på mig i ett ryck , varefter jag ser en stor mörk skugga i formen av en fisk göra ett lufthopp, där den drar all fluglina med sig i hoppet ,så att spöet nästan rycks ur handen på mig.

Jag kan i denna stund inte göra annat än att se på medan min rulle skriker, och spöet far okontrollerat upp och ner i min spöhand med långa kraftiga ryck, som mer påminner om något stort som pumpar sig fram som ett gammalt ånglok.

Jag börjar förstå att detta har jag ingen kontroll över längre, utan nu händer vad som hända skall, backlinan far ut och jag får en kort tanke på om att allt skall hålla eller inte, innan jag märker att min flytlina som nu är ute helt, dras i sidled över havsytan och försvinner helt i havet varefter två kraftiga ryck avslutar allt med en otrevlig stillhet.

Flugan hade släppt på distans, troligtvis hade fluglinan fungerat som en slags hävstång, då linan drogs i sidled med ett stort vattenmotstånd som följd.

Jag kunde inte göra något då jag stod med bara backningen kvar , utan möjlighet att lyfta fluglinan ur vattnet, i så fall skulle jag haft en större chans att hålla kvar kontakten med fisken.

Kvar stod jag och skakade i hela kroppen från topp till tå, en ”laxfrossa” som jag bara hört om att andra fått, och som jag mer trodde var dåliga nerver, än en renodlad adrenalinchock.

Med en utomkroppslig upplevelse och på skakiga ben började jag gå in mot land ,för att lugna ner mig och få ner hjärtat till mer mänskliga nivåer.

Efter jag vevat in backingen och fluglina ägnade jag 10 min till att spilla kaffe över mina händer då allt skakade oavsett vad jag tyckte och tänkte.

Om det var en öring eller lax kunde jag inte se, men det sätt som fisken uppförde sig på har jag fått förklarat för mig att det troligtvis var en lax.

 Det är inte ofta man hör om det men en del kända spinnfiskare i Ystad har varit med om samma, där rullen bara töms i sin helhet utan att det gå att få stop på spektaklet.

En upplevelse som folk åker till Gaula  och Norge i övrigt för att få uppleva.

För min del så var detta en början till att uppgradera all min utrustning till det jag har idag.

Allt för att nästa gång det händer vara rustad på bästa vis för att ta en kamp som förhoppningsvis slutar med att jag lyckas med min krokning.

För Er som är nya på kusten så vill jag bara avslutningsvis säga att det här tillhör undantagen, för många händer det inte alls på en livstid.

Vill Ni öka Era chanser till det här åk till Jockfall eller Gaula, det kommer att kosta en slant och kanske betyda några år utan att det händer något alls.

För min del så räcker det som en möjlig bonus bland alla andra vackra och fina havsöringar vi har längs vår sydkust och Bornholm.

 

Hälsningar

Christopher