En större kustfluga tar sin form.

Vi går nog alla runt med lite tankar och idéer som vi gärna vill förverkliga på olika vis
Inte alltid så att vi hitta hur vi skall göra för att få den till att funka.

Där är en hel del utmaningar när man börjar experimentera, skall den sen funka i verkligheten så finns det alltid olika praktiska utmaningar att få koll på.

När man väl kommer ut med en lösning på kusten så är den kanske för tung, för lätt, hänger strax under ytan, går bara rakt fram,ger ett för stort luftmotstånd mm.

Ja där finns mycket som inte helt är på plats och som kan ta år innan man tycker sig finna en lösning på de olika utmaningarna man hittar.

Många gånger så är det slumpen som plötsligt öppnar upp en möjlighet man inte tidigare tänkt på, där dyker upp alternativ som man bara måste se om det går att använda.

Grundidén för min del är att få fram en fluga som i havet hela tiden rör sig även när man gör en paus i intagningen.

Flugan skall härma större bytesfisk  så som tobis sill mm allt som i princip simmar fort och som de större öringarna absolut måste smaka på.

Nu har jag konsekvent jobbat med att hitta fram till en godtagbar lösning genom att hela tiden binda nya varianter där jag flyttar runt totalvikten på olika vis, så att flugan skall dippa när jag vill.

Rätt snabbt så kunde jag konstatera att flugan var allt för stillastående vid pauser, något som fick flera öringar att stå på bromsen trots att de följde efter med tydliga svall på ytan.

Klassiskt nog så fick jag en rad efterföljare som på olika vis simmade efter, jagade , men ville inte smaka på flugan.

Kan säga att det är rätt pulshöjande att plötsligt få en tydlig ytjakt efter flugan eller få se en stor virvel strax innan spölyft.

För mig så var det i varje fall en bekräftelse på att jag var något på spåren och att det är värt att lägga lite mer tid på det här.

Till allt kan jag säga att jag tidigare prövat större flugor i olika varianter med en del fisk som bevis , men inget som stack ut så att jag tänkte , det här är rätt.

Med min nya grundstomme så kan jag även gå tillbaka till en del tidigare större flugor jag jobbat med och som tyvärr då visat sig vara för tunga.

Nu är vikten inte längre ett problem, det som kvarstår är nu hur krokarna skall sitta, då jag har haft påslag på huvudet och öring som bara dragit i flugans stjärt.

En del goda vänner har bidragit med idéer och synpunkter, även rent praktiska erfarenheter, där det uppenbarligen kan vara så att småöring , drar i flugan och större går för huvudet.

I de olika lösningarna jag gjort så finns det med 2 krokar eller en fram eller bak på flugan, som det ser ut nu så kommer jag nog köra med två krokar även om jag helst bara hade en stjärtkrok.

Det som kommer avgöra det hela är att jag har kvar dyk momentet på flugan när jag gör en paus i intagningen.

Varför är då detta så viktigt att flugan skall dyka?

Därför att jag vill ha att flugan är i ständig rörelse så öringen inte får tid att genomskåda det hela, vilket jag tror varit fallet de senaste test turerna.

En annan utmaning är att hitta fram till den slutliga längden, jag vill gärna ha 10-14 cm långa flugor.
Idag så tycker jag att det lyckats rätt väl.

Det absolut bästa är att flugan inte fastnar med kroken i sig själv eller lägger sig dubbelt på något konstigt vis.

Det går säkert att binda den i andra material, men jag tycker en hel del större flugor sväller för mycket i vattnet för min smak.

Med Polar chenille så binder jag det glest från stjärten fram till strax innan ögonen därefter tätt och tjockt.

På det viset får jag en fluga som blir lite transparant , samtidigt som de tydliga kulögonen eller konen gör att flugan blir framtung och dyker.

På en del återkopplingar så märks det att gäddfiskare och Gösfiskare fått lite inspiration, skall jag trigga mina havsöringsvänner får jag nog komma med lite bevis först.

Det kommer att komma lite på film i kommande artiklar, men redan nu så kan Ni se i filmen lite av de principer jag använder mig av för att binda flugan.

Kanske inte helt konservativ flugbindning när jag snurrar bindtråden i luften, skall ni pröva det så tänk på att det inte är vanlig bindtråd jag använder utan en superstark specialtråd som du inte kan dra av.

Inte nog bara suveränt att binda med utan även en säkerhetsaspekt , då det annars med en vanlig trådrulle gärna lossnar och far iväg som en projektil genom rummet.

Akta snoken om Ni testar, beroende på vilket håll Ni snurrar så kan det bli en elak upper cut som lämnar Er utslagna över bordet.

Något som Er fru eller annan nära vän skulle garva ihjäl sig över, för att inte tala om att förklara det på jobbet eller för andra flugfiskare.

Den senaste tiden har jag även haft lite privata kastträningar med olika kustintresserade personer, idag tex var jag ute och vi tränade med lite vatten kring fötterna för att dels inte förstöra linor på gräsmattor.

Det var rätt roligt att vi kunde se havsöring på grunt vatten , de kan verkligen dyka upp där man minst anar det trots höga temperaturer och mitt på dagen.

Imorgon skall jag iväg en heldag på kusten, en dag som sker tillsammans med en annan mycket duktig flugfiskare och flugbindare.

Blir säkert lite bilder och film, vem vet kanske blir det nått på mina nya testflugor, för nu har jag fått blodad tand.

När det gäller info träffen för Er som skall med, så kommer jag höra av mig till Er som bokat samt bjuda in till en kväll här hemma hos mig den 16 och 23 september, så snackar vi igenom allt över en kopp kaffe.

Tight Lines
Christopher