Under ytan med mina egna favoritflugor

Det här är nog den märkligaste artikeln jag skrivit, så jag börjar med att säga, är du inte intresserad av hur en fluga rör sig under vattnet, eller att se samma fluga röra sig i olika hastigheter under 5 minuter så sluta läs här.

För mig personligen, så är det riktigt nördigt hur detta kan fånga mitt intresse, säkert något en psykolog skulle ge någon form av diagnos på.

Helt klart så behövs det filmas och dokumenteras bättre framöver , hur som helst så kan Ni nu börja läsa artikeln nedan om Ni vill.

2016-11-08-13-40-58

De flesta flugor vi ser och beundrar tittar vi ofta på ovanifrån eller från sidan,mer sällan så tittar vi faktiskt på hur flugan ser ut under ytan när den fiskas fram på våra kuster.

Googlar man efter filmer om en fluga under vattnet, så är det förvånansvärt få filmer och de få som jag hittar är mer i strömmande vatten, privatfilmer eller i från någon köpfilm om flugfiske.

Om man skall filma det perfekt så bör man ha någon typ av referenspunkt så inte både kamera och fluga rör sig,lite svårare än vad man tror när man väl tar sig tid att filma lite olika flugor.

Intressant nog så är sikten under vatten inte så bra även om man står i blankt vatten eller ser flugan ovanifrån.

2016-07-26-18-25-47-2

En del flugor i naturfärger syns nästan inte alls på film, speciellt inte räk färgade flugor över sand.

Visst kan det skilja sig lite från kust till kust, även mellan saltvatten och brackvatten, skillnaden är helt klart större än vad jag tror det flesta har koll på.

Genom alla mina fisketurer på olika kuster så har jag också varit med om tillfällen då jag sett fisk som går bara några meter ifrån mig.

Vid några av dessa tillfällen har jag stuckit ner kameran under vattnet och i efterhand kunnat konstatera att det syns ingenting.

10414842_842034639212832_169252957846061117_n-3

Flera gånger när jag varit ute och fiskat så har jag varit övertygad om att lugna dagar öringen kan se mig under vattnet på säkert 20 -30 meter.

Jag vågar nu påstå att oftast så är vi inte mer synliga än kanske 5 meter under vattnet där vi står, däremot så hörs vi säkert över längre sträckor.

Speciellt om vi går med en vadarstav på hal stenbotten, måste vara som att hänga sig i en kyrkklocka,
klink,klonk varje gång spetsen träffar en sten, hur som helst vi hörs nog mer än vi borde.

20150817_150418

I filmen så har jag avsiktligt lagt med en spölängd tafs, så när Ni ser att fluglinan försvinner ur bild så är det 3 meter till flugan.

Flugan börjar inte synas förrän det är ca 1.5 meter kvar, vilket får en att fundera på hur nära flugan måste vara för att en öringen skall se den överhuvudtaget.

Visst öringen kan se flugan mot ytan som en större kontrast, personligen så tror jag mer att öringen ser flugan från sidan och därefter bakifrån, lite underifrån.

Ja det går säkert göra en doktorsavhandling på det här,för min del så är det mer för att jag vill försöka förstå varför vissa flugor fångar mer än andra.

11703096_842034632546166_268094537363768395_n

I några fall fattar jag inte alls varför det fångas havsöring, men allt är inte logik, speciellt inte när det har med havsöringen att göra.

Vi skall säkert dela upp det i flera olika delar, man skall säkert också anta eller i varjefall försöka bortse ifrån att ibland så är det ingen öring på plats oavsett hur bra eller fin flugan är.

Vad jag försöker säga är att det går inte göra standardiserade tester, utan allt kommer som bäst vara intuition, magkänsla,erfarenheter och lite tur.

Nu har det i varjefall gått så långt att jag sitter och tittar på en 5 minuters film där Niborbrown eller den sk ”kartoffelflugan” åker fram och tillbaka i lite olika hastigheter.

Märkvärdigt nog så får jag en bättre förståelse, speciellt då jag ser flugan spelas upp baklänges så att den går ifrån mig.

För mig så ser det verkligen ut som en lite firre som flyr, hals över huvud, det blir plötsligt tydligt att pauser inklusive tempo får flugan att både dyka och stiga.

Det blir extra tydligt om man viktar flugan på olika vis och med olika typer av ögon eller koner.

Tittar jag på hur en del av mina räkflugor uppför sig, så finns det anledning att faktiskt börja vikta dem lite i stjärten.

20160713_193657

En reflektion är att om man inte gör det för tungt så får det flugan att tippa på nosen så att undersidan blottas med ben och ögon väl synliga.

Tittar man på hur räkor hänger i vatten så står de nästan och hänger med stjärten nedåt när de inte simmar.

Den här vipprörelsen hittade jag fram till då jag prövade olika vikter och är något jag jobbar vidare med på mina räkflugor till nästa säsong.

Mina sommarfilmer med räka fiskas just med den här typen av räkfluga, i filmen så är det en variant på Niborbrown som jag varierat mig med över åren.

MAH00765 (2)

Där finns mer att berätta, men det sparar jag till kommande artiklar, då jag nu skall ta mig till Danmark en snabbtur över dagen.

Nu har äntligen lite kyla kommit och enligt goda Danska traditioner så börjar blankfisken uppehålla sig mer kustnära igen.

Passar på att tacka för en del av de bilder Ni skickat på Era flugor, fler får gärna skicka, tids nog kommer det mer om flugor.

Nu är det bara inte så långt kvar till premiären, tiden går fort, bara att passa på att se till att ha prylarna klara och flugorna bundna, för öring finns det gott om.

Tight Lines
Christopher

Hotspots på kusten i Skåne och Danmark

Man kan många gånger fundera över var på kusten havsöringen finns ,var man kan flugfiska och när dessa platser är som bäst att fiska på.

En annan fråga som brukar dyka upp är var det är bra för en nybörjare eller var ett proffs bör gå och flugfiska för att ha en chans att kroka en fin havsöring.

Där finns en hel del att säga om väder och vind också, men idag så går det hitta bevis på stora som små havsöringar i princip alla väder och vattennivåförhållanden, så vad som är bäst eller sämst finns det mycket synpunkter på beroende på vem du talar med.

oring1

Skall man också ta hänsyn till kvaliteten på öringen så finns det också skillnader i var och hur du skall fiska, för att inte tala om flugval , intagningshastighet och när på dygnet det nappar.

Så när är det då bäst att få napp på en öring?

Ja skall jag vara lite elak , så är svaret mycket enkelt, när du väl tar dig tid att stå där ute med flugan i vattnet och vatten till knäna, alla andra stunder så nappar det inte, det lovar jag.

20140502183749 (4) (1)

Sanningen är den att det gäller att lägga en hel del timmar på att lära sig platser i din egen närhet där du bor och ta dig tid att åka iväg på 2 timmars turer ofta, snarare än att bara satsa på hel eller halvdagar även om det självklart är bra att göra det också.

Morgnar, mitt på dagen, och kvällar strax innan det mörknar är höjdpunkter, när det är som kallast kan en dag med sol vara en avgörande punkt, även om gråväder och en liten snöflinga kan locka till hugg också.

Vilken fluga du skall ha kan du få lika många råd om som det finns flugfiskare, jag tycker du skall fundera på vad som passar din fiskestil.

2

En del av oss kan inte stå still, vi vill trampa runt och täcka stora områden, andra föredrar lite finlir och vill gärna stå och fiska av på samma plats och vänta på att öringen kommer förbi.

Hur lång du kastar har också en betydelse, ju kortare , desto mer rekommenderar jag att stå på en hotspot och nöta, ju längre du kastar, ja då kan du kosta på dig att trampa runt och leta upp öringen genom att sprida dina kast över stora ytor.

Ja, vind och väder då, vad säger ja till det?

Ja, en del av oss tycker om lite ”hard core fly fishing”, dvs vi går gärna runt och fiskar i vind från fel håll och höga vågor som gärna slår över oss, för den skull, så får vi inte nödvändigtvis fler havsöringar, det är mer ett arv av att många spinnfiskare gärna är ute i pålandsvind och jagar havsöring.

I det stora hela så är mitt tips att fiska i sidovind, gärna så den kommer in från vänster om du är högerhänt, och från höger om du är vänsterhänt.

IMAG0328

Stilla väder till då gässen visar sig i varje vågtopp är kanon, mer vad som passar dig , perfekt om du då går en bit ut och fiskar av i vindriktningen genom att lägga ett par kast längs med land, ibland även inåt land, och oftast i 45 grader ut i riktningen du vadar.

Passerar du stora ytor som du tycker ser döda ut eller som du av olika anledningar väljer att vada förbi lite snabbare, ja då skall du bestämt lägga ut linan 90 grader i färdriktningen.

Doppa spötoppen och vada på, tro mig du kommer en dag få napp vare sig du tror på mitt förslag eller ej, faktiskt mycket mer ofta än vad många tror.

Nu i år så har vintern inte kommit igång ordentligt, vi har runt 8 gradigt vatten , så min personliga teori är att öringen har lite högre ämnesomsättning, så länge inte temperaturen kryper allt för långt ner, därför är både märlor och större flugor intressanta nu i januari, det går helt enkelt att både fiska fort eller långsamt.

Flera av mina största havsöringar har tagit på snabb intagning i januari och februari på  mina favoritstreamers, så det ena utesluter inte det andra.

20140224171921(2)

Märlor och räkor har visat sig vara grymt effektiva den senaste tiden , då många stora blanka havsöringar har kommit upp, en företeelse som kommer hänga i, så länge vintern inte tar i på allvar.

Fiskar du med små flugor och långsamt, ta då på en lång tafs gärna upp mot två spölängder, fiskar du snabbare kan det räcka ner till en spölängd.

Färgval och utseende på flugorna kan man göra en doktorsavhandling på, men skall man generalisera lite så finns det två huvudregler att fundera på lite, om flugorna är små eller mycket mindre, så är detaljrikedom inte det viktigaste, är fluga större eller mycket stor , så kräver det en hel del detaljer för att lura på en öring.

Färgmässigt så kan man ha allt ifrån skrikiga färger till rena imitationsfärger, men skall jag sätta en huvudregel, så är det brunt i olika varianter som fungerar bäst, sen finns det självklart andra färger som gäller, men mer som huvudregel som sagt.

oring2

De platser som finns på min karta är alla värda ett besök, självklart finns det fler , men om du håller dig till ditt eget närområde och tittar efter hur det ser ut och jämför med de platser jag tipsar om så kan du säkert hitta liknelser som gör det värt att hålla sig till hemmavatten i första hand.

Sen är det alltid grönare på andra sidan och i vissa fall är det också så, beroende på en rad faktorer som kan djupas, men skall du ha lite tips beroende på om du är ny eller proffs. så finns det platser som alltid kommer passa båda , även en vän som spinnfiskar ibland.

Länk till karta över flugfiskeplatser på kusten

Ni hittar mer detaljerad information om några platser och kartan under menyraden överst på fliken :
OM FLUGFISKE / BRA FISKEPLATSER PÅ KUSTEN.

Ta dig då tid att åka till Hittarps revet, Barsebäcks hamn och Vikhög på västkusten, Böste ,Hammars backar på sydkusten eller till höger om Prästens badkar på Östkusten, så har du en god början och du kommer om inte annat så se andra kustfiskare som du kan lära känna närmare.

Vill du åka till Danmark så är både Köge bugt och Stevns superbra, medan Mön är en längre tur med många fina platser på.

2015-03-09 17.09.51

Alla ovan nämnda platser fiskar jättefint i sidovind eller lätt frånlandsvind, undvik bara lågvatten även om det på många andra platser kan vara kanon.

Tycker du det är för kalt att gå ut nu i januari, så handlar det bara om att lära sig klä sig rätt, så länge temperaturerna inte går ner så du får is i spö ringarna.

Många har andasvadare en del har även skaffat sig ett par neoprenvadare, tipset är att klä sig i många lager och kanske investera i ett par neoprenstrumpor, håller du fötterna varma så klarar du dig längre än om du bara har mycket på dig om benen.

Har du ett par gamla neoprenvadare som läcker, kan du klippa av stöveln och ha neoprenvadarna under dina andasvadare, funkar kanon.

Fingervantar är bland det bästa du kan ha , rena handskar fungerar inte för mig, då jag vill känna med fingertopparna , så jag har koll på vad som händer i linan.

Stevns2015 decniborsilver

Kaffe i termos med lite mackor eller choklad ser till att du har energi med dig för att köra på ordentligt, börjar du frysa får du göra lite fler dubbeldrag, höja tempot och vada på lite, så skall du se att öringen finns där när du minst anar det, speciellt om du passar på att släpa linan efter dig när du går upp för en kopp kaffe.

Ja vill du med mig ut så kan du antingen hänga på någon av mina privatkurser eller hänga med gratis på ”Flugfiskarnas dag” sista söndagen i mars, då vi som vanligt ses på Hammars backar, anmälan sker via Facebook, mer så jag har koll på hur många vi blir, gissar på 25 stycken, men det kan självklart blir fler.

Avslutningsvis så bjuder jag på en gammal film som visar en 80+ cm öring som klev på min bruna fluga strax innan mörkret i spegelblankt vatten, en februari kväll, då jag själv skulle avsluta mitt fiske och släpade linan efter mig, då jag traskade upp på land.

Mycket närbilder, mer för att jag inte visste att kameran var inställd så , då jag precis köpt en ny kamera, inte samma kamera som jag använder idag.

Får jag ber Er om något mer så är det att vi alla hjälps åt med att hålla rent på våra kuster, gärna plocka upp lite skräp, bidrar vi alla, så blir det snabbt bättre.

Hållbart fiske på kusten kan man tala en hel del om, för min del räcker det med att om vi flesta håller oss till c/r och bara tar hem havsöringen vi själva skall äta, då kommer vi förhoppningsvis få fortsätta njuta av våra stora vilda havsöringar som mer än gärna kliver på en ärligt kustfiskare.

Gott nytt flugfiskeår/Tight Lines/ Skitfiske/ Petri Heil/ Kneck å breck!!
Christopher

Havsöring, horngäddor och gästfiske.

Nu har horngäddan anlänt till kusten här i Skåne, ett nemesis för oss flugfiskare som tycker de stör kustfisket.

Vi skall komma ihåg att många uppskattar att fiska efter horngädda, kanske för att den i första hand är så lätt att kroka.

Där finns en rad tävlingar på kusten, många handlar om att fånga flest, innan låg de kvar i högar efter folk som fiskat , nu för tiden är det bättre.

När väl horngäddan dyker upp så känner vi alla kustflugfiskare hur det genast blir svårare med att hitta havsöringarna.

Många frågar sig hur man skall göra för att kroka havsöringen bland alla horngäddor som drar i flugan.
svaret är väldigt enkelt.

Fiska fort, så fort att horngäddan inte hinner med,det är då som havsöringen smiter imellan i sin avundsjuka och tar bytet framför näsan på horngäddan.

Du kan aldrig ta in flugan för snabbt för en havsöring, den hinner alltid ifatt om den vill.

Tillhör du de flugfiskare som helst fiskar med räka, då får du rensa undan horngäddorna med en streamer innan , efter ett tag så slutar de jaga din fluga, byt då till en räka och fiska som du brukar, gärna kvällstid.

Väljer du ta med en horngädda hem, så rekomenderar jag att du röker horngäddan , delar den i bitar , perfekt som förrätt med en kall öl.

Screenshot_2015-04-23-00-49-44

I veckan så åkte jag ner på sydkusten utanför Trelleborg, en plats som de flesta Trelleborgare gärna åker till, lite grann som deras ”Engelska bryggan ”

Som Ni ser på bilden ovan så går badkaret ända in till land med en tydlig sandrevel utanför som inte går att vada ut till.

Fördelen för oss flugfiskare är att sandreveln styr havsöringen till att gå på utsidan eller insidan, vid lågvatten är det i bästa fall bara småöringar i det inre badkaret.

Väl på plats så fiskade jag av med totalt 5 olika flugor som jag testar, till slut så tog jag fram min silvriga fluga och fick 3 st havsöringar på lång lina, alla öringarna tog vid kanten mellan sanden och det inre badkaret.

I filmen ovan kan Ni sen en hoppglad öring som krokades på lång lina.
För ett par veckor sedan så kom det upp en 5 kg öring här på en rosa räkfluga, iofs på bombard.

Niborsilveraf-1003-02_240x240

Sen en tid tillbaka så har jag haft en stående inbjudan från en kustfiskare som gärna ville visa mig var han tagit en drömöring på en av mina flugor.

För min del så är det skoj att få vara del av andras framgångar på kusten , samt att få lära känna olika kustfiskare som inte alltid figurerar med sina fångster på nätet , eller som skriver på facebook.

Väl på plats , så åkte vi runt på olika platser där jag som gäst fick äran av att gå först och se vad som var hemma,platsen är ett typiskt stenrev med blandad sandbotten och grus.

Superfin vattenkvalitet som påminde mig om Bornholms kristallklara vatten trots att det är mycket tång på platsen,flertal djupa hålor låg utspridda som var och en var en halvmeter till en meter djupare än omgivningen.

Screenshot_2014-10-29-15-19-23

Här ovan ser Ni från Mön där det till vänster av udden finns en rad hålor på botten som man kan fiska av även sommartider.

I dessa hålor ställer sig gärna de grova öringarna tidigt på säsongen, en plats som gett flera öringar på både 4kg+ och 5kg+

Samma fenomen har jag sett på Mön, Sorthat och Örnahusen, ett slags natuliga gropar i allt från stenbotten till lerbotten.

Nått att leta efter om man vill komma i kontakt med grova öringar på fluga.

kusträv helbild
Får tacka min min gästguide för en trevlig dag, middag, öring fanns det på plats alla tog på silverflugan i strålande sol.

Skall med glädje komma tillbaka och fiska här igen tillsammans med en riktig kusträv, som även visade en regnbåge han tagit på kusten i toppkondition, flugan var den vita UV flugan.

Rengbågeuvfluga (2)Niborwhiteuv

Avslutningsvis passar jag på att säga till Er som fångar havsöring på mina favoritflugor, hör gärna av Er, skoj att få en samlad bild av de framgångar som finns runt om längs våra kuster.

Inget krav på offentlighet eller att jag jag avslöjar favoritställen, det här är en chans för mig att lära mig mer om olika framgångfaktorer just för kustfiske.

Undrar hur många kusträvar vi är längs våra kuster?

Tight Lines
Christopher

Om stora havsöringar på kusten.

Jag har genom åren tagit en hel del stora öringar på kusten, inget ovanligt med 75-80 cm  havsöringar som går grunt och småplockar vad de hittar.

Generellt är de inte i toppkondition även om de kan vara stora , så saknas det nått kg för att vara de silver rugbybollar som jag letar efter.

Det är en av orsakerna till att jag började fiska fort med streamers, då det på Österlen är vanligt med större utlekta havsöringar  i varierande kondition.

MAH00403(7)

En havsöring som jag tog på Hammars backar för 3 år sedan är den enda som följt med hem, var på 80 cm och ca 6 kg.helt stolt e jag inte för den havsöringen, sen dess så släpper jag allt större av flera orsaker.

En orsak är att de flesta större öringarna tyvärr har lagrat för stora mängder gift i sig ( dioxiner  tex ) för att ätas, en annan orsak är att dessa stora havsöringar också visat sig vara riktiga fighters för att ha kommit så här långt och skall helst få chansen att leka i våra åar och älvar , så vi får fler havsöringar på kusten.

Därför äter jag bara öringar upp till 3 kg enligt de Danska rekomendationerna på fisk som mat, en orsak till att Danskarna sätter ut så mycket öring och dels har ett lägre minimimått.

Ja det är mina principer , inget som alla måste följa, utan mer de värderingar jag valt att leva och fiska efter på kusten,gemensamt för dessa bjässar är att det tar tid att få in dem på klen utrustning.

Det finns rätt mycke kämparglädje beroende på hur kallt vattnet är och hur bra kondition havsöringen är i, men blank havsöring i god kondition ger nästan alltid en god fight och gärna ett par hopp också.

Fighta dem hårt och fort om du kan,tillämpa gärna c&r om du är minsta tveksam,var lite försiktig med att lägga upp bilder, då värden idag består av en del fisketalibaner, som gärna rättar dig lite opedagogiskt om oturen är framme.

MAH00403(4)

För min del så har 2 av mina favoritflugor bidragit till stora havsöringar genom åren, dels den silvrige och dels den bruna flugan, dock inte på uv vit som tagit några av mina finaste öringar, men så är det, en kombination av vilken fluga du har i vattnet och att havsöringen är där.

Som Ni vet så prövar jag flera olika flugor nu  inkl räkor och med de två senaste veckornas resultat, så indikerar det att räka ger blank fisk på långsam intagning och stora blankbesor på snabb intagning på silvrig fluga, är det inte underbart.

Ja , så är det mer teorier och i våra försök att knäcka koden för flugfiske efter havsöring, havsöringen motbevisar oss gång på gång, bara för att vi skall fortsätta leta koden för kustfiske, eller?

Ja , jag har fått lite utlekt fisk på räkor också om Ni tittar på mina senaste filmer, så helt behöver jag inte vända på mina teorier  än, däremot så kan det vara en ide att pröva båda teorierna, då det inte är frågan om att fiska på det ena eller det andra sättet utan mer som en golfspelare har lite olika strategier beroende på var man fiskar, när på säsongen och hur duktig man är.

Jag får tips på flugor från olika håll och kan väl så här långt säga att vi alla har våra favoriter, jag tror inte man skall ställa dem emot varandra utan se, vilka vi kustfiskare får fisk på, så vi kan dela med oss till nya på kusten vad de bör satsa på.

Där finns många sk ”blindgångare” för min del som jag inte tänker hänga ut, utan istället fokusera på ett par flugor som generellt kan öka fångst chanserna för alla som fiskar på kusten oavsett kastlängd mm.

MAH00403(5)

Gemensamt för dessa bjässar till havsöringar är lungt väder, inte mycke vind och att de tar på lång lina eller mycket försiktigt.

Flera har tagit då jag lagt ut linan och går ifrån platsen där jag står och fiskar, genom att vada i sidled, precis när flugan vänder där jag ståt, så brukar hugget komma, ett bra sätt att söka av kanter, då de inte går långt ut eller på djupt vatten.

Det var vid ett sånt tillfälle jag kände en dragning och gick upp på land och gick tillbaka 30 meter och började fiska mig ut med långa kast, så det går att leta med den här strategien också.

Återsättning av stora öringar skall ske så de verkligen fått mjölksyran ur kroppen, annar sjunker de snabbt och lägger sig på bottnen, en syn jag både sett och upplevt, så håll dem kvar till du känner att de kvicknat till och kan hålla sig på rätt köl i havet.

Att sen se en av dessa bjässar  till havsöring majestätiskt simma tillbaka ut utan att känna sig skrämd av min närvaro är faktiskt en fröjd för ögat och själen.

Nu hoppas vi på att det var det sista av vintern vi såg i helgen och att nu när både sommartid och aprilväder är på gång så kommer det riktigt fina dagar på kusten.

På söndag är det dags för ”flugfiskarnas dag”på Hammars backar, vi är väl ett 40 tal anmälda så här långt,skall bli jättetrevligt med en gemensam dag,är bara att komma om Ni vill, anmälan via min FB sida, ingen kostnad utan bara en trevlig dag där vi ses och njuter av en dag på kusten.

Tight lines
Christopher

Tidningen Fisk & Fri har en jättebra artikel om havsöringens livs och jaktmiljö.

Här nedan kan du läsa en av de bästa artiklarna kring havsöringens jaktmarker och livsmiljöer. För mig är det extra roligt att få förklarat och bekräftat varför sandbotten är så bra som det är,

Det jag skulle vilja lägga till i kommentarerna är att det är mindre antal öring över sandbotten, men de som är där är ofta i toppkondition.

Visst kan man tro att sandbotten är som en öken, men det finns många ”oaser” om man vet vad man skall titta efter.

Hur fiskar du själv? fundera över den miljö du fiskar idag i och om du skulle pröva mer sandbotten.

Sen kan jag avslutningsvis säga att jag själv kommer djupa det här med sandbotten mer i mina egna artiklar framöver.

Trevlig Midsommar7 Christopher

Källa: tidningen fisk&fri författare:Jens Jeppesen

SE DIN KYSTPLADS MED HAVØRREDBRILLER – Fisk & Fri.

http://www.fiskogfri.dk/artikler/se-din-kystplads-med-havorredbriller/

Foto-ADu står og kigger ud over sandbund, tangskov, ålegræs og stenrev – eller en skøn blanding af disse levesteder. Men hvad er egentlig det bedste levested og dermed et godt fangststed, for fangst af vores højtelskede havørreder. Det kigger vi nærmere på i denne artikel.

Tekst Jens Jeppesen

Et ualmindeligt syn – en havørred midt inde i et massivt bælte af savtang. Ofte står havørreden i skjul lige på overgangen mellem sandbund og fx stenrev, tang- eller ålegræsbælter, der ofte ses som mørk bund mod det lyse sand.
Et ualmindeligt syn – en havørred midt inde i et massivt bælte af savtang. Ofte står havørreden i skjul lige på overgangen mellem sandbund og fx stenrev, tang- eller ålegræsbælter, der ofte ses som mørk bund mod det lyse sand.

 

SANDBUNDEN kan umiddelbart virke som en ren ørken, men denne biotop regnes faktisk som en af de vigtigste leve- og fourageringssteder for havørrederne. Således er der faktisk mange havørredfiskere, der regner sandbundslokaliteter som nogle af deres bedste havørredrevirer. I og omkring sandbunden fouragerer nemlig havørredens nok vigtigste byttedyr nemlig tobisen og den noget større, plettede tobiskonge, hvis hovedmenu sjovt nok er den mindre kysttobis.
Begge arter tobis bruger sandbunden både som fourageringsområder, når de støvsuger vandet for krebsdyr, vandlopper og fiskeyngel. Sandet er dog også vigtigt som skjulested i dagtimerne for jagende rovfisk og om natten direkte som sovekammer. Tobisens tilknytning til sandbund er så markant, at den faktisk meget sjældent svømmer langt væk fra dette miljø.

 

Tobiserne graver sig ned for at overnatte – og det ved hav­ørreden. Perioden lige omkring ned- eller opstigningen fra sovepladsen, kan derfor byde på bonanza fiskeri med tobis imitationer.
Tobiserne graver sig ned for at overnatte – og det ved hav­ørreden. Perioden lige omkring ned- eller opstigningen fra sovepladsen, kan derfor byde på bonanza fiskeri med tobis imitationer.

 

Når lysmængden ved solnedgang og især i de varmere måneder fra slutningen af marts til slutningen af november er tilpas lav svømmer tobisen i store stimer ind på de lavere sandbundspartier og forbereder overnatningen i sandet ved at svømme i rundkreds i området et stykke tid. Det ene øjeblike kan man opleve et sandt sølvskær af tobiskroppe på den lave sandbund – for pludselig og uventet at opleve, at vandet er tømt for tobis. Pludselig graver hele tobisstimen sig nemlig ned i sandet, og er nu helt nedgravet op til 10 cm under overfladen indtil næste morgen hvor lysmængden kommer over et vist niveau. Hav­ørrederne kender udmærket til disse op –og nedgangtider af tobisflokkene og står derfor parat på velvalgte steder ude foran sandbundspartierne – parate til at frådse i tobiskroppe. Her drejer det sig selvfølgelig om at være på pletten med tobislignende agn, som fx kystwoblere og slanke blink eller aflange streamers, som bliver ført hurtigt hen over sandbundsfladerne!
Om natten er der en anden fiskejæger, der også jager tobiser på sandbunden. Det er store ål, som skifter farve til næsten helt blege/ hvide, for bedre at camouflere sig. Ålene jager de sovende tobiser, og det sker, at de får vækket sovende tobiser. En svømmende tobis midt om natten er svær at fange for en knap så hurtig ål, men her tager havørrederne over. Op mod den lyse nattehimmel er de svømmende tobiser et let bytte.

 

Den toplettede kutling findes især omkring den store tætte tangskov og på raskstrømmende rev. Havørrederne er ret vilde med dem, og deres maver kan til tider være proppet med dem. De er rimeligt lette at imitere med de to tydelige pletter ved hoved og hale. Fluen skal tages ind tæt over tangen eller bunden.
Den toplettede kutling findes især omkring den store tætte tangskov og på raskstrømmende rev. Havørrederne er ret vilde med dem, og deres maver kan til tider være proppet med dem. De er rimeligt lette at imitere med de to tydelige pletter ved hoved og hale. Fluen skal tages ind tæt over tangen eller bunden.

 

På en sommerferie til Bornholm for nogle år siden, i slutningen af juni måned har jeg en decideret aha-oplevelse omkring hav­ørredernes valg af pladser. Jeg er på aftenfiskeri på nordkysten af Bornholm, og jeg finder hurtigt en lækker bugt, hvor bunden faktisk består af rent sand så langt øjet rækker. Jeg foretrækker på det tidspunkt en blandet bund, men lader sandstykket komme an på en prøve, idet pålandsvinden er behagelig svag. Kl. er ca. 21 om aftenen, så lyset er efterhånden ved at blive svagt. Jeg står ti meter fra land på ren sandbund og spinnefisker med store grønne Glad­saxwoblere. En times fiskeri går, hvor jeg har fået en pæn sølvblank målsfisk helt ude i kastet på trods af, at vandet faktisk er over 20 grader i overfladen. Lige pludselig ved 22 tiden bliver vandet omkring mig helt levende af tusindvis af kysttobis i størrelsen 5-10 cm, som er i færd med at grave sig ned i sandet. Fænomenet varer en halv times tid endnu, og i den tid har jeg haft kontakt med en del, og også landet flere havørreder på tobiswobleren direkte ude på den rene sandbund, cirka 40 meter fra land. To af fiskene var omkring 4 kilo på henholdsvis 3,9 og 4,1 kilo. Jeg mistede en rigtig stor fisk helt ude i kastet, og præcis som jeg forudså, var alle de hjemtagne havørreder fyldte med tobis. Det var næsten som om, at ørrederne stod et stykke fra land ved tobisens sengetid og ventede på, at stimerne kom tættere på land, hvor de lettere kunne fanges.
Summasumarum er det altså en god ide at lede efter egnede sovesteder for tobisen på deciderede sandbundsbiotoper – og meget gerne nogle steder, hvor sandet ligger som en beskyttende bugt imellem andre hårdbundsbiotoper. Jo færre nedgravningssteder for tobiserne der er i området, desto mere vil de opkoncentrere sig. Og havørrederne – de er lige i hælene på dem. Det helt hotte fiskeri er i nedgravningsperioderne om aftenen og opstigningsperioderne om morgenen.
Af andre vigtige byttedyr for havørreden kan nævnes sandkutling og hestereje.

 

Strengetangen er ofte opholdssted for stimer af hestemakrel samt brislinge- og sildeyngel. På tangen og bunden omkring er der desuden ofte mange fjord-, tang- og hesterejer.
Strengetangen er ofte opholdssted for stimer af hestemakrel samt brislinge- og sildeyngel. På tangen og bunden omkring er der desuden ofte mange fjord-, tang- og hesterejer.

 

STRENGETANGSKOV er en anden type af plads, der ofte byder på mange havørreder. Bunden hvor­på strengetangen står fæstnet kan faktisk både bestå af sten og/eller næsten rent sand. Strengetangsskove har en næsten magnetisk tiltrækning på ørrederne samt ikke mindst deres byttedyr. Eksempelvis vil man tit i sensommer og i efterårsmånederne kunne se brislinge-, silde- og hestemakrelsyngel stå i ly af de lange strengetangsplanter, og der skal ikke meget fantasi til at forestille sig de mange havørreder som dagligt går på jagt netop her for at fylde sig med disse sølvblanke lækkerier.
Tit vælger folk strengetangspladserne fra grundet det faktum, at man ikke særligt effektivt kan affiske stykkerne, fordi strenge­tangen tit ligger hen over overfladen. Men det er synd, for tit kan en stor sølvblank havørred lure i skjul af tangen. Snorkeldykker man med lys på strengetangsbælter om natten vil man hurtigt erfare, at levestedet til tider og især fra august – oktober bugner af hvilende eller sovende havørreder, der ligger direkte på bunden mellem stænglerne. Rigtigt gode spinneagn på strengetangen er brede sølvblanke og kobberfarvede blink, som i moderat til hurtig fart fiskes lige i kanten af bæltet. Et godt tip er at fiske med flue og bobleflod lige under overfladen, på de partier hvor strengetangen ikke når helt op til overfladen.
På bunden i og omkring tangen vil man desuden finde godt med fjord-, tang- og hesterejer, der selvsagt også er vigtigt byttedyr for havørrederne.

 

Revene virker som rene magneter – både på havørreden og havørred­fiskerne – og det er ikke uden grund. Det er en typisk opholdplads, hvor fiskene ligger i baghold på stimer af mindre byttefisk, der kommer forbi.
Revene virker som rene magneter – både på havørreden og havørred­fiskerne – og det er ikke uden grund. Det er en typisk opholdplads, hvor fiskene ligger i baghold på stimer af mindre byttefisk, der kommer forbi.

 

REV og revdannelser langs kysterne er også klassiske havørredpladser. På revene er der meget tit både lavere vand, stærkere strøm, bedre iltforhold og mere vandbevægelse. Disse forhold lokker mange forskellige dyrearter til. Eksempelvis dækkes toppen af revet tit af de strømelskende blå­muslinger, som igen lokker mange andre dyr til med varieret fødeudbud og flere skjulesteder. Bundforholdene på revene er som regel hårde, og kan bestå af sten i forskellige størrelser. Stenene kan være dækket af tang, og endelig kan den hårde bund være dækket af blåmuslinger.
Havørreden kan grundet de tit stærke strømforhold som regel bare blive stående stille i et område på revet og vente på at føden i form af tobis-, silde-, og brislingestimer svømmer forbi. Grundet den tit hurtige strøm er tungere agntyper tit at foretrække på revet. Af uvisse grunde er det hovedsageligt på strømsiden, det sker, når man står på revet. Måske parkerer havørreden sig herude for at komme først til fadet, når stimerne af byttefisk bliver presset ind over revet af strømmen. Da muslinger er med til at filtrerer vandet, er sigten omkring muslingerev/banker ofte meget fin. På danske rev kan der i roligt vejr om sommeren være en sigt på 7-10 meter. I fjorde med muslinger kan der i den kolde tid være en sigt på over 15 meter – specielt på de lavvandede områder. Så pas på, når du vader ud i vandet. Havørrederne ser og hører dig med det samme. På revene kan havørrederne finde på at stå meget tæt på land i strømmen. Fisk derfor først revet af fra land og vad derefter ud i vandet.
Der er ikke to år der er ens. Det ene år kan et rev være dækket af alger, og det næste kan alle muslinger være blæst væk af en kraftig storm. Men muslingerne kommer igen. Det tager bare nogle måneder.
Karakterarterne for denne biotop er strømelskende fisk og dyr som fx pelagiske kutlingearter, tobis på jagt og sildestimer. På revene træffer man desuden en del hundestejler lige under overfladen om natten.

 

En fjordreje over sandbund er et sjældent syn. Normalt er dens foretrukne biotop ålegræsset og strengetangen. Om natten kan man opleve, at fjordrejerne svømmer op i vandet og helt op i overfladen tilsyneladende for at spise plankton i det frie vand. At fiske over ålegræsenge med rejeimitationer om natten, kan derfor give overraskelser.
En fjordreje over sandbund er et sjældent syn. Normalt er dens foretrukne biotop ålegræsset og strengetangen. Om natten kan man opleve, at fjordrejerne svømmer op i vandet og helt op i overfladen tilsyneladende for at spise plankton i det frie vand. At fiske over ålegræsenge med rejeimitationer om natten, kan derfor give overraskelser.

 

STENBUNDEN kan på mange måder være et særdeles giftigt sted at fiske havørreder, selvom de umiddelbart virker kolde og livløse. Imellem og under de blotlagte sten lever der nemlig til tider store mængder af rejer og forskellige børsteormsarter, som om foråret kan sværme ud i vandet og påføre havørrederne lidt huld på kroppen.
Selvom børsteormene ikke lige sværmer hele tiden, så afpatruljerer havørrederne ofte området intensivt. Det virker som om stenbunden, sandbunden og de kystnære rev er som deciderede afpatruljeringsområder for havørreder, hvor de fx hurtigt svømmer ind på stenbunden. Her ser de, om der er noget spiseligt, hvorefter de svømmer videre til de næste potentielle spisekamre – fx sandbundspartier.
Stenbunden er ikke et område, hvor havørreden ynder at blive i længere perioder. Man skal huske på, at havørreden i sin blanke jagt­dragt ikke automatisk er tilknyttet nogen bestemt bundtype, men kun bruger de forskellige bundtyper som spisekamre. Faktisk er den som udgangspunkt en pelagisk jæger, som er bedst tilpasset og camoufleret til et liv i det frie vand. Præcis dette vidner de gennemsigtige finner, den sølvblanke side, de løse skæl, den mørke ryg og den lyse bug om. Men – i bestemte perioder – eksempelvis i perioder, når den fordøjer eller hviler sig, kan den slå sig ned i kortere tid over stenbunden, som er et godt sted at hvile sig, fordi den let kan overskue området for både fjender som fx sæler – og byttedyr.

 

Den store sortkutling som typisk er 5-10 cm lang, finder vi faktisk på alle bundtyper, men måske mest på ålegræsengen, hvor den er et yndet byttedyr for bl.a. havørreder. Den sniger sig konstant tæt over bunden og har faktisk en sugeskive på maven hvormed den kan suge sig fast på bunden.
Den store sortkutling som typisk er 5-10 cm lang, finder vi faktisk på alle bundtyper, men måske mest på ålegræsengen, hvor den er et yndet byttedyr for bl.a. havørreder. Den sniger sig konstant tæt over bunden og har faktisk en sugeskive på maven hvormed den kan suge sig fast på bunden.

 

ÅLEGRÆSSET er et fantastisk spisekammer for havørrederne, men kun i bestemte perioder om året. Det er nemlig sådan, at ålegræsset visner i den kolde tid, så de førhen så vidstrakte ålegræsenge sidst i marts måned ligner de rene ørkner uden meget liv. Men først i slutningen af april spirer de nye åle­græsstængler ud af sandet og i løbet af sommeren tiltrækkes mere og mere liv, og dermed skærpes også havørredens interesse for områderne.
I og med, at ålegræsset som regel står i mere rolige og stille­stående områder, finder vi i åle­græsset også de byttedyr, der ynder det stille vand som fx Roskilderejer, tanglus, snegle, kutlingearter, hundestejler og ikke mindst et mylder af forskellig fiskeyngel. Især i fjordene om efteråret hersker de farvede havørreder i ålegræsset. Den fore­stående gydning gør, at hav­ørrederne har behov for at hvile og skjule sig mere end normalt, og tit så danner ålegræsset nemlig perfekte skjul for ørrederne, som tit står nede på bunden skjult mellem de lange stængler. Nogen mener, at de farvede havørreder skal fanges på to måder: Enten med bittesmå agn, som bliver taget ind tæt over bunden imellem stænglerne – eller med kæmpe farvestrålende provokationsagn, som især de aggressive havørredhanner kaster sig frådende over.

 

Selv om tangskoven rummer masser af fødeemner, er de massive tangflader sjældent der, man møder havørrederne i dagtimerne. Undtagelsen er her i april, hvor store mængder af tanglopper, tanglus og tangrejer er ekstra livlige, fordi solen varmer de mørke tangflader hurtigt op i det ellers mere kølige vand.
Selv om tangskoven rummer masser af fødeemner, er de massive tangflader sjældent der, man møder havørrederne i dagtimerne. Undtagelsen er her i april, hvor store mængder af tanglopper, tanglus og tangrejer er ekstra livlige, fordi solen varmer de mørke tangflader hurtigt op i det ellers mere kølige vand.

 

TANGSKOVE – især de tætte af slagsen – virker umiddelbart frodige og fuld af gode skjulesteder både for byttedyr og havørreder. Men sandheden er faktisk, at monotome vidder af tangskov sjovt nok ikke tiltrækker havørreder. Især de helt store tangbælter kan især i dagtimerne tit være fuldstændig tomme for havørreder.
Der er som regel rigtigt mange byttedyr i og omkring tangskovene såsom tanglopper, tanglus, tangrejer samt en del arter af både fritsvømmende og bundnære kutlingearter som fx – to-plettede- og glaskutlinger. Årsagen til at der ikke er så mange havørredeer, er måske, at de mange byttedyr her i for høj grad kan nå at søge skjul eller simpelthen er så godt skjult i løvet, at ørreden ikke lægger så meget energi i at søge føde her.
Der er dog enkelte tidspunkter, hvor havørreden nærmest står på hovedet for at komme til fadet i tangskoven, og det er specielt et fænomen, som man kan opleve i de tidlige forårsmåneder. Det er nemlig her om foråret, hvor solens stadigt stærkere stråler varmer det lave vand på 0-½ meter, at de mørke tangskove i en sådan grad varmes op, at tanglopper, tanglus og tangrejer bliver ekstra livlige og aktive. Denne aktivitet lokker havørreden til og mange har været vidne til, at ørrederne faktisk står med hovedet ned i en tangbusk og halen ud af vandet og » tailer« for at kunne tage for sig at retterne af de små næringsrige krebsdyr. I mange situationer kan man opleve havørredens roden rundt efter krebsdyrene på det lave vand, og kan under stor spænding direkte servere bittesmå krebsdyrsimitationer foran fisken enten med fluestang eller på bobleflåd.

 

Den trepiggede hundestejle er karakterdyr på bl.a. ålegræs­engen, og er især om vinteren et vigtigt fødeindslag for havørreden. De kan danne mægtige stimer oven over ålegræsset og er et let bytte for en dygtig svømmer som havørreden.
Den trepiggede hundestejle er karakterdyr på bl.a. ålegræs­engen, og er især om vinteren et vigtigt fødeindslag for havørreden. De kan danne mægtige stimer oven over ålegræsset og er et let bytte for en dygtig svømmer som havørreden.

 

DET PERFEKTE STED at fiske sin agn, kan som skitseret variere utrolig meget afhængig af sæson, strøm, vejr og vind. Selvom om de forskellige biotoper hver for sig kan være gode, er de allerbedste hotspots ofte lige i overgangen mellem to forskellige bundtyper. Lige præcis her kan havørreden nemlig ligge perfekt i skjul, overskue situationen – og samtidig få det bedste fra alle hylder.
Som kystfisker betyder det i praksis, at det ofte kan svare sig at affiske overgangen mellem forskellige microhabitater særlig grundigt. En klassiker er overgangen mellem lys og mørk bund, der selv uden polbriller kan være let og se.

Snabbtur gav en blänkare till

20140429185156 (1)

Hur högt kan en öring hoppa egentligen?

Kvällsfiske är det som gäller nu för min del de närmaste veckorna, Öringen är verkligen på hugget nu när näbbisarna trycker på.

20140429185156 (4)

3 öringar valde att kliva på olika flugor idag, näbbisarna räknar jag inte, de var också på hela tiden, tacksamt nog inte så många idag att de förstör fisket, men sydkusten blir snart invaderad den också.

20140429195725(1)

51 cm i bästa kondition, dessa öringar är helt perfekta som matfisk för min del , då mitt hushåll inte är så stort mer, gäller fylla på så man klarar sushi och grillkvällar i sommar.

20140429195847 (1)

Dagens blänkare klev på en av 3 räkimitationer jag testar, då jag bygger upp en flugask som skall passa det fiske jag bedriver och som bevisligen ger blank öring oavsett om man håller sig till mina teorier eller inte.

DSC00178

En så här hoppglad öring var det länge sen man fick, 5 superhöga hopp, där jag var övertygad om att flugan skulle släppa, allt på film , underbart att få med en sån här frekvens,skall bli skoj att klippa ihop och editera.

Mitt hetaste tips till Er som letar  blank öring nu är att börja med snabb intagning av en streamer till horngäddorna inte hugger längre, detta hände vid 18.30 tiden för min del, därefter övergick jag till att fiska räkimitation superlångsamt på lång lina, och då menar jag superlångsamt, löjligt långsamt,

Att jag fiskade på ett av mina kända hotspots är nog också en självklarhet för att hitta blank öring.

Viktigt är att det finns sandbotten , sk leopardbotten i anslutning till udde eller rev och att man har tålamod att stå och nöta över dessa ytor, ren tångbotten och stora stenar utan tillstymmelse till sand, har jag dåligt resultat på.

DSC00173

Orsaken till detta var att jag såg räkor som gled fram i vattnet, och anpassade färg och hastighet till det jag såg, som sagt det gav resultat.

Vem vet kanske något att pröva nu i april, maj och inte bara i januari.

(1) flyfish4fun.se

(1) flyfish4fun.se.

Nu finns flyfish4fun.se på facebook för alla er som vi dela min hobby och fritidsintresse på ett lite enklare vis.

Jag har fått en hel del frågor via nätet, så här tänkte jag dela med mig av en del av de frågor och svar jag ger, så alla kan ta del av min passion för kustflugfiske efter havsöring.

Ni är välkomna att dela med Er av era egna turer på kusten.

”Tips och trix just 4 the fun of it”

Finns det havsöring där vi fiskar ?

”Jag kastar in handduken ”  är en rubrik på Edge som många har kommenterat.

Den stora frågan vi alla springer på är om det finns öring där vi fiskar , eller om vi bara står och kastar ut i det stora blå.

Vi har alla nog funderat hur mycket fisk vi har framför oss de dagar vi är ute på kusten. Personligen så tror jag det finns mer fisk än vi drömmer om framför oss , oftare än vi tror och vid helt andra tider än vi har en aning om.

Min teori bygger på en rad olika händelser och erfarenheter genom åren som nu gör att jag kommer filma oftare under vattnet framför mig medan jag fiskar för att i efterhand se om jag har rätt eller inte i mina funderingar.

När vi fiskar lax  i åar och älvar,så påstås det att laxen inte är intresserad utan skall provoceras till hugg genom gälla färger och annat, eller kan det vara så illa att våra flugor inte är så attraktiva som vi kanske tror även i havet, tror inte flugorna är mer attraktiva för laxen där heller, eller?

Kan det vara så att det är lika illa i havet med öringen, inte till den milda grad att de inte är intresserade utan mer att vi fångar kanske bara 10-20 % av det vi exponerar vår fluga för.

Titta på ”Havsöringens hemlighet” tex , där visar det sig på filmerna att det är stora stimm inne mer eller mindre hela tiden framför flugfiskarna , trots proffsiga flugfiskares kunskap och teorier, så kom det bara i kontakt med en bråkdel av alla som syntes på filmen.

För min egen del har jag haft helt spegelblanka dagar där jag inte trott det fanns liv framför mig, vid ett av dessa tillfällen så filmade jag 10 min under vattnet utan att fiska.

Resultatet såg jag när jag kom hem och tittade igenom filmen, där fanns en öring på 10 min kanske 8 meter framför mig.

Ögonblicksbild 2 (2013-09-24 23-54)

I ”Havsöringens hemligheter” så finns en scen där den berömda ”Pattegrisen” fiskas framför en öring som inte fullt ut är så imponerad av den berömda flugan som man skulle tro, den glider bara förbi, varefter öringen lugnt glider vidare.

En reaktion som borde trigga långt mer, eller i varje fall trigga ett intresse på lite högre nivå med tanke på ”pattegrisens” grymma rykte.

En ”fluga” gör ju inte en sommar, Pattegrisen ger resultat, för dom som fiskar med den.

Slutligen så kan det väl inte vara fler öringar framför duktiga flugfiskare, än framför mindre tursamma flugfiskare, eller?

Jag tror vi har mycket kvar att utveckla inom havsöringsflugor , kanske tom ta dö på gamla sanningar, men det gör man inte så lätt eller ostraffat i fiskekretsar.

Blir nog mer av att bevisa dessa teorier för sig själv framöver, vem vet , en dag har jag det på mer än en film.

Hälsningar Christopher

Flugfiske Havsöring Österlen nr 10 – YouTube

Flugfiske Havsöring Österlen nr 10 – YouTube.

Respekt för havsöringens uppoffring för att föra sin arvsmassa vidare.

I den här filmen ser Ni en riktigt raga som tar sig fram precis i vattenbrynet efter småkryp att äta, stjärtfenan är helt infekterad, men så fort havsöringen kommer tillbaka ut i havet så påbörjas läkningsprocessen i det salta vattnet.

Tänk på nu när fisket drar igång 1 januari att allt som är lekfärgat, smalt och utlekt i olika former, bör återsättas snabbt och varsamt.

Bästa sättet att undvika dem är att fiska lite fortare , så minskar risken för utlekt fisk samtidigt som du ökar chansen för en överhoppare,dvs en öring som valt att stanna i havet och inte leka.

Naturen gör så att vissa havsöringar stannar i havet , kanske som en försäkring ifall det går galet i någon å av någon anledning, så finns det några kvar som kan föra vidare arvsmassan, vem vet om det verkligen är så, men tanken är ju god.

besa

Här är en bild på en liten raga som fastnat i tångsump en dag när jag var ute på kusten, jag kunde knuffa ut den på friskt vatten igen varefter den insisterade på att simma runt mig om och om igen i det lugna januarivattnet.

Fick vara noga med var jag la ut min fluga , så han inte klev på av misstag. Inte alla öringar som e rädda för en 🙂

hls Christopher